Den sista utposten...

Ja, det skulle man kunna kalla V64 Live på onsdagarna. Det är nämligen det enda travprogrammet som ännu inte nåtts av förnyelsens vindar från Kanal 75 / TV4. Lunchtravet har förlängts och bytt kanal, V65 på söndagar har stöpts om till oigenkännlighet, V75 Live har bytt programledare och slutligen har vi förstås "Vinnarfesten" som verkligen orsakat ett ramaskri.

Att "Vinnarfesten" var ett gigantiskt magplask förstod jag långt innan det ens hade sänts. Konceptet liknade ju på förhand mest en Bollywood-film och efter att ha tvingat mig igenom delar av det för att få en uppfattning så bävade jag nästan. Det var faktiskt långt värre än mina värsta farhågor!

Kanal 75:s vd Niclas Andersson påstår en hel del som kan diskuteras när han bemöter den massiva kritiken, men när han säger saker som "jag är varken berörd eller chockad av den här debatten" eller "jag bryr mig inte om kritiken från krönikörerna överhuvudtaget" då undrar man om han inte borde försöka vara lite mer ödmjuk. Eller kan det vara så att han blir överöst med positiva kommentarer från de som programmet tydligen vänder sig till? De som inte alls är intresserade av trav. De som kastar ett öga på "nåt förfestprogram" på köks-TV:n under matlagningen. Knappast.

Jag vet att Niclas Andersson vägrar att ens lyssna på sådana som mig – en sådan som är intresserad av trav – men jag har faktiskt några enkla tips:

1) Om man vill värva nya travintresserade så kanske det hade varit bättre att sända från "den riktiga miljön", dvs travbanan, istället för en stojig pub..?

2) Det kanske hade varit bättre att visa hur det går till att spela på V75 istället för att visa hur man blandar drinkar..?

3) Kanske hellre intervjuat travtränare och kuskar för att ge inblick i branschen istället för att intervjua en ståupp-komiker om hans senaste bok..?

Det var därför med en lättnadens suck jag konstaterade att gårdagens V64 Live var helt intakt och orört. Samma härliga gäng som levererade proffsigt travsnack under lättsamma former. Jag tror banne mig att onsdagarna är bäst när det gäller trav i TV. Jocke, Nybrink, Lennart, statistikern Johan och reportern Åsa levererar trav-TV när den är som allra bäst.

Mitt i all denna förändring är det ta mig sjutton den sista utposten.

Badkarsreality...

Jag tror det var Micke Nybrink som först myntade uttrycket "att köra loppet i badkaret", men jag kan ha fel. I vilket fall så har det blivit ett begrepp och ofta förekommer uttryck som "så såg det väl inte ut i badkaret?" eller "körde du inte loppet i badkaret innan?" osv...

När man ska analysera ett lopp i förväg så finns det ett oändligt antal parametrar man kan ta hänsyn till. Streckprocent, odds, bana, underlag, skor, resa, värmning, tränarrapport, etc. The deeper you dig, the deeper it gets...

När man gräver och jämför, och sorterar efter andra s.k "experters" utlåtanden, så försöker man givetvis få en bild av loppen i sitt huvud. Kanske framförallt själva starten, första kurvan och självklart själva upploppet. Vägen till upploppet bygger så klart på en hel del olika scenarion under själva loppet.

Problemet med att försöka "se" loppet för sitt inre - eller att "köra loppet i badkaret" - är alltså att i förväg ta hänsyn till en, i princip oöverblickbar, mängd olika parametrar.

Förutom hur hästarna presterat i tidigare lopp så kan saker som foderbyte, dålig sömn, kissning eller lång resa ta ut sin rätt. Likväl kan yttre omständigheter som nysnö, blåst, höga ljud, snäv körning, en skrämmande skugga, en fågel etc totalt förändra resultatet för en travhäst.

Ibland har man kört "det mentala ankracet" så många gånger att när det riktiga loppet väl är igång så känns det som om man sett det förut, dock tyvärr alltför ofta med en helt annan utgång...

Med andra ord, hur säkert det än kan te sig på förhand så har vi alltid det slutgiltiga loppresultatet att ta hänsyn till i efterhand. Det är då vi jämför "badkaret" med verkligheten och inser att ankorna inte riktigt gjort sitt jobb.

Jag, för min del, tänker skaffa riktiga ankor för att förbättra realismen!

Travdrömmar…

Det är ingen större hemlighet att jag när en dröm om att en dag sitta upp i sulkyn bakom en livs levande travhäst och delta i ett riktigt travlopp. Tanken både skrämmer mig och ger mig ett pirr i magen. Det är mäktiga och tävlingstaggade djur och farterna är betydligt högre än vad TV-rutan kan förmedla.

Det närmaste jag kommer för närvarande är träningsturer i kärran bakom yngsta dotterns shettis. Det ser måhända inte så häftigt ut, men frugan kan nog intyga att jag ser rätt lycklig ut när jag kör honom...

"Parerade precis en galopp och låter honom nu sträcka ut rejält, men jag håller honom i trav genom att balansera motståndet i tömmarna. Känslan är mäktig och jag drömmer mig bort till Bergsåker, Solvalla, ja kanske till och med till kolstybben på Vincennes..."

Så plötsligt rycks jag tillbaka till verkligheten av att jag kör över en snöklump och kärran skakar till. Bäst att vara alert, man får inte somna till. Vi närmar oss upploppet… eh, jag menar stallet!

Super Light är tillbaka...

I början av detta år skrev jag ett avskedsinlägg till min och min dotters favorithäst Super Light. Den lille stenhårde krigaren hade blivit hela 12 år och det var väl dags att lägga (häst)skorna på hyllan och ägna sig åt det som framgångsrika travhingstar alltid har att se fram emot…

Av någon anledning, dunkel för mig, så har dock Super Light tagits bort från avelsbestyren och börjat tränats för trav igen. Förre tränaren och kusken Jörgen Westholm tycks ute ur bilden, däremot är hans forna skötare, Jonna Silvén, numera både ägare och tränare. Jonna menar att hon alltid haft ett speciellt förhållande till hästen. I en tidningsintervju förklarar hon:

- Jag träffade Super Light första gången kort efter att han föddes, så vi har alltid haft en speciell kontakt jag och hästen.

Om varför Super Light nu åter ska bli travhäst säger hon:

- Han är så pigg och fräsch! Aldrig tidigare har han varit så fin. Han är så laddad att han håller på att krypa ur skinnet och har dragit sönder ett par remmar. Så när jag fråga på gotländska, som han gillar, om han ville kvala så sa han ja!

Huruvida Super Light egentligen pratar gotländska, och om det är rätt eller inte att återinföra en 12-årig, lite ärrad kämpe, in i hetluften igen, kanske ska vara osagt. Det är tufft i högsta divisionen och hästarna måste verkligen prestera som de elitidrottare de faktiskt är.

Men jag hoppas verkligen, för både Jonna, och kanske framför allt för hästens del, att denna märkliga nysatsning kan vara något positivt för den gamle kämpen...

Jag vet att Super Light är född på Gotland, men förstod han verkligen innebörden av vad hon sa när hon frågade honom..? Oavsett, så håller jag så klart tummarna lite extra för dem imorgon, och jag vet att min dotter kommer att göra detsamma!

- - - -

Imorgon tävlar Super Light åter i V75 och möter tuffa hästar, bl a Triton Sund, i Gulddivisionen. Förvisso är de flesta av motståndarna heller inga ungtuppar, men med tanke på tävlingsavbrottet så måste nog Super Light betraktas som en rejäl outsider. Men vem vet, kanske sätter "den lilla hästen med det stora hjärtat" åter tuffingarna på plats..?

100 hästar...

Grovt räknat är det nästan så många att hålla reda på inför varje V75 omgång. Den mer korrekta siffran är väl ca 80-90 hästar beroende på hur välfyllda loppen är. I vilket fall så gäller det att läsa på om dessa hästar, väga dem mot varandra, och slutligen försöka få en vision om ett loppscenario inför respektive lopp och därefter räkna ut vilka som ska vinna… Enkelt eller hur?

Nja, knappast! Dessutom är det alltså levande djur som tävlar, som tyvärr inte har någon talförmåga och därför inte i förväg kan tala om ifall de mår dåligt eller har ont någonstans…

Utöver detta har vi så klart kuskar som, precis som alla oss andra, kan ha "en dålig dag på jobbet". En dag där allt går fel eller en dag då man tar fel beslut vid rätt tillfälle eller vice versa, osv...

Tänker man efter så är med andra ord V75 ett extremt svårt spel och man borde kanske hellre lägga sina slantar på något bollinriktat spel som t ex "Lången" eller "Bomben" eller liknande? Bollen ska liksom bara in i målet (så många gånger som möjligt helst) och hela tio personer hjälps åt att fixa detta.

Fast…

Då finns inga vackra hästar att titta på. Inga prestationer av dessa fyrfota djur som ibland ger en gåshud vid upploppsduellerna...

Heller inga stolta kuskar som fäller tårar i vinnarcirkeln på grund av dessa vältränade atleters prestationer...

Slutligen heller inte dessa tränare som, med både stora eller små medel, dagligen jobbar och sköter om dessa tävlingsindivider för att få dem att må bra och att prestera så bra som det bara är möjligt…

Hm, fotboll verkar alldeles för enkelt i mina ögon. Jag tror jag vill ha lite utmaning!

Obotlig optimist

Som travspelare måste man vara obotlig optimist, i alla fall när det gäller spelet. Motgång efter motgång måste helt enkelt fösas undan av ett positivt tänkande; "nästa gång vinner jag nog". Utan detta lägger man nog ned spelandet ganska snabbt. Men tänk om man tänkte likadant när det gällde vardagen i övrigt?

Oj, bilen har gått sönder! Jaså, motorn? 4.000 kr? Oj, det var mycket. Men å andra sidan, vad är oddsen för att motorn ska gå sönder igen, när den nyss gått sönder? I princip noll, och därmed "nästan vinst"… Att inte förlora pengar är ju "nästan vinst" inom travspel.

Om man dessutom haft mycket problem med bilen, låt säga otaliga och kostsamma reparationer, så kan man tänka "ju längre det har gått dåligt, desto större vinst har man jobbat ihop". Med andra ord, när som helst får man nog, lite oförklarligt, kanske en helt ny bil!

Det är faktiskt nästan synd att man inte är lika optimistisk i det vardagliga livet som man är inom travspelet. Tänk att endast deppa ihop en liten stund vid motgångar, för att i nästa stund vara fullt sysselsatt med att planera inför morgondagen.

Dessutom alltid lika fylld av förväntningar och med den där härliga, smått pirrande känslan av att "idag händer det…"

Dags att köpa bläckfisk?

Efter att ha hört och sett hur fenomenet bläckfisken "Paul" lyckats tippa rätt i samtliga av Tysklands matcher, så kände jag mig nästan tvungen att se om även hans sista tips skulle gå in; att Spanien skulle vinna VM-finalen i fotboll...

Jag hade verkligen inte sett en enda match hittills i fotbolls-VM, av den enkla anledningen att en fotbollsmatch är för mig ett enda stort sömnpiller, även om Sverige (mot förmodan) skulle vara med. Det springs mestadels fram och tillbaka. Det känns som om det borde bli lite mer "action" om planen var mindre och bollen likaså? Eh, typ som hockey, kanske?

Självklart höll jag på Spanien (farsan bor ju där) och trots att matchen var segare än en seg råtta att beskåda så slutade den till slut med 1-0 till Spanien... Precis som "Paul" förutspått! Att gissa rätt åtta gånger på raken, där oddsen (i princip) är 50/50 är ganska snurrigt imponerande!

Tänk vad en sådan bläckfisk skulle kunna göra för mina travtips? Jag har faktiskt provat med en pensionerad travhäst (Trolle) men det gick mindre bra, kanske för mycket "insider"? En bläckfisk är kanske inte det första man skulle tänka sig att konsultera när det gäller trav, men vad sägs om... hm, en kanin?

Vår kanin "Dumle" kanske skulle kunna ställa upp som mitt trav-orakel nu på onsdag? Måste förstås fundera ut nå't fiffigt upplägg för hur han ska kunna välja hästarna bara. Fast i den här värmen rör han sig ju knappt, så det blir nog svårt...

Vad kostar en bläckfisk, egentligen..?

Le Petit Suède...

För flera år sedan berättade jag för min yngsta dotter om en häst som, trots att den var så liten, alltid kämpade mot de större hästarna och dessutom ofta vann! Hästen kallades "den lilla hästen med det stora hjärtat" och när hon fick höra detta så blev det genast hennes favorithäst framför alla andra på V75.

- Tävlar Super Light idag? blev en vanlig fråga från henne då jag jag satt och knåpade med mina V75-system.

Super Light har till dags dato sprungit in dryga 11 miljoner och är en av de mest framgångsrika hästarna vi haft i svensk travsport, framför allt så är han en av de unika hästar som visat vilja att fortsätta tävla även efter att de passerat det s.k "åldersstrecket" (få hästar tävlar framgångsrikt i travsporten efter 7-8 års ålder).

Efter att ha tagit en rejäl paus i tävlandet, och tillbringat en hel del av 2009 i avelsuppdrag, så verkade faktiskt Super Light ha lagt "hästskorna på hyllan":

- Nä, gumman han har nog gått i pension nu. Men han har det jättebra i Frankrike och träffar snygga hästtjejer! förklarade jag för henne.

Men... Han kom tillbaka och visade genast att han var att räkna med! Efter flera mycket fina insatser så var han idag favorit i Gulddivisionen, och även om jag hade garderat med flera Bergh-hästar, så fanns hjärtat med "vår häst":

- Idag springer Super Light! Vill du se? brukar jag ropa, och hon har kommit som en oljad blixt. Så även idag, då den lille kämpen åter var favorit, och dessutom lyckades vinna i Gulddivisionen!

Att "Le Petit Suède" ("den lille svensken" som han kallas i Frankrike) fick avsluta sin enastående karriär i V75 med att sätta "de stora hästarna" på plats ännu en gång, bevisar bara ytterligare vilken speciell häst detta är. Om han kommer att ställa upp i några utländska lopp under året är, så vitt jag förstått, ganska osäkert.

Både jag och min dotter kunde dock inte fått ett bättre avslut med den häst vi följt tillsammans i så många år. Jag förklarade därför åter igen hur bra han kommer att få det, fast denna gång med hästdamerna i Italien...

- - -

På den senaste tiden har tyvärr flera stora stjärnor sagt adjö; först Skogans Joker, därefter kallblodskungen Järvsöfaks, och nu den lille kämpen Super Light.

Visst, nya lovande förmågor kommer hela tiden, men det är med visst vemod man ser de stora stjärnorna lämna scenen...

Avslutningsvis, för alla som är intresserade av superhästen Super Light, så finns det intressant läsning här.

Super Light gör sitt allra sista V75-lopp och avslutar med en efterlängtad seger! Själv vann jag inga pengar idag, men jag tänker följa det motto som "den lille krigaren" tycks ha följt: "Ge aldrig upp! Ålder är ingenting, men viljan att vinna är allt..."

Saknar dig redan...

...men sköna dagar väntar faktiskt! Jag vet att du älskat att tävla, men tänk vad skönt det ska bli att få ta det lugnt nu framöver! Dessutom har du faktiskt tagit alla rekord som är möjliga att ta. Du är ju sedan långt tillbaka redan inskriven i travsportens historia som ett kallblod utöver det vanliga, och det troligtvis för alltid...

OK, även om du är en häst utöver det vanliga, så förmodar jag att du aldrig kommer att läsa min blogg och denna hyllning till dig (det är inte så speciellt många människor som läser den heller, så det är lugnt)...

Dina söner har knappat in lite på slutet, men jag tror dom får sträcka på sig rejält om dom någonsin ska komma upp i klass med sin far. "Ett ord på vägen" hanns väl knappast med i avelsbestyren, kan jag tänka..?

Du ska veta att jag har njutit och ryst över hela kroppen, varje gång du vunnit (framför allt nu på slutet). Tja, förr om åren tog man ju liksom dina segrar för givet. Du har varit en trygg spik att luta sig mot i de annars lite svårtippade kallblodsloppen, så att säga...

Avslutningsvis vill jag så klart visa upp den absolut sista upploppsvideon med dig i huvudrollen. Jo, jag satt (som vanligt) med ståpäls och bara njöt! Som då vi möttes i Sundsvall i somras faktiskt! (Open Trot, kallblods-SM, du minns kanske?)

Så, denna upploppsvideo är till dig, min gamle vän, och alla de som kanske missade ditt sista lopp i TV:

Järvsöfaks 201:a seger och det sista loppet i en sagolik karriär!

Hästar och jag

Inget tips eller spel idag, tänkte däremot klämma in ett litet kåseri istället:

Till skillnad från min fru så har jag verkligen inte växt upp med hästar (hon var däremot "en riktig hästtjej" från unga år). Nä, själv har jag nog i alla år varit så ointresserad av hästar som man bara kan vara! Datorer, musik, film mm har upptagit mitt intresse istället...

Det totala "häst-ointresset" höll faktiskt i sig i nära 35 år, tills min granne intresserade mig för att spela på trav. I början hakade jag på utan att fatta mer än att "siffrorna skulle gå in" på lördagarna...

Men då jag såg hästarna i TV-rutan väcktes tydligen något i mig. Jag började fråga min fru (som ju så klart kunde en hel del om hästar sedan tidigare) den ena frågan efter den andra:
- "Är det bättre för en häst om man gör si eller så?" ...eller:
- "Hur tänker hästen om dom gör si?" ...och:
- "Varför kan man inte göra si om man ändå gjort så..."
...etc, etc.... (min fru kan nog intyga alla dessa hundratals frågor..!)

Och detta var alltså innan vi skaffat häst själva! Nu har jag i princip frågor nästan dagligen, men de är så klart mer allmänna, dessutom är det ju inte travhästar vi har. Men jag har alltid, från det att intresset väcktes, varit intresserad av hästen som individ och framför allt dess personlighet.

Faktum är att hur hästar tänker är nog det mest återkommande temat i mina frågor till min kära fru. Tyvärr kan hon inte svara på alltför många av dem, eftersom hon så klart inte heller vet. Vi kan ju bara gissa oss till många av svaren, tyvärr...

Så, när jag på V75-lördagarna ser hästar som t ex Järvsöfaks, Commander Crowe, Torvald Palema, Maharaja, etc så tänker jag inte enbart på deras exteriör och hur de prestererar, utan även på hur dessa "elitidrottare" tänker i loppen. Tänker hästar precis som människor när de springer ett lopp, eller tänker de instinktvis som om de springer i en flock? Eller kanske på något annat sätt, som vi inte vet om..?

Om ändå hästar kunde tala... då skulle jag slutligen få veta allt det jag vill veta! Men istället så får vi nog fortsätta tolka våra fåordiga, fyrfota vänner med en blandning av fantasi och kunskap...

Den bästa vinsten...

...ja, den vann nog Dan-Åke Olsson med sin Skogans Joker! Det var faktiskt långt ifrån säkert att han skulle kunna vinna från det besvärliga läge han fått i spårlottningen... Jag spikade från hjärtat denna gång, och i just detta lopp gick det ju faktiskt hem...

Skogans Joker, hela 12 år gammal, går nu i pension vid nyår och kommer att förflyttas till stuteri för avelsverksamhet. Precis som tränaren Dan-Åke Olsson tycker jag att det känns extra trist eftersom hästen verkar tycka det är roligare än någonsin att tävla just nu!

Dan-Åke har även vid ett flertal intervjuer i veckan berättat om hur tomt det kommer att bli i stallet när hästen flyttat, samt även om hur ovanligt klok den här hingsten är och hur väl dom förstår varandra...

Även kusken Johnny Takter har sina speciella band till denna unika häst och uttalade direkt efter loppet: "Han är som en unghäst! Han håller fantastisk form och vill bara springa..."

V75-vinsten idag blev den sista i en enastående karriär, och jag förmodar att Dan-Åke blandar tårar med champagne, så att säga...